Svensk arbetslivsforskning tappar mark

Svensk arbetslivsforskning låg i den internationella framkanten för några år sedan, men nu är den på reträtt. Hälften av de forskare som var verksamma vid Arbetslivsinstitutet har lämnat området. Den borgerliga regeringen har dessutom sänkt anslagen med 100 miljoner kronor om året. Dessutom tvekar unga forskare att satsa på området på grund av osäker finansiering. Denna lägesbild tonar fram i en rapport från FAS, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.

Inte heller i den forskningsproposition som presenterades i höstas prioriteras arbetslivsforskningen av den borgerliga regeringen. I denna proposition anges 24 strategiska områden, men arbetslivsforskningen hör inte till dem.

Svensk arbetslivsforskning var tidigare internationellt ledande och höll en god vetenskaplig standard. I dag är det enbart Sverige och Portugal i Europa som saknar en samlad miljö för arbetslivsforskning.

Arbetslivsforskningen har betytt mycket för det svenska arbetslivet och medfört ökad arbetshälsa och hög produktivitet. Nedläggningen av Arbetslivsinstitutet har fått negativa konsekvenser för överföringen av forskningsresultat till svenskt arbetsliv. Denna överföring har avstannat. Det finns heller ingen samlad kraft för denna viktiga kunskapsöverföring. Enligt rapporten är det dessutom svårt att få ett samlat grepp över pågående arbetslivsforskning. Det saknas kunskapsöverblick, kunskapsförmedling och bra statistik. Unga lovande forskare vågar inte heller satsa 20 år av sina liv på arbetslivsforskning på grund av att det saknas finansiering som stödjer en sådan karriärutveckling. Enligt rapporten från FAS behövs större riktade satsningar för att vända den negativa utvecklingen för svensk arbetslivsforskning.

Tyvärr har vi en borgerlig regering som inte verkar bry sig om att svensk arbetslivsforskning tappar mark.