En klantig borgerlig regering

Denna dag började med en mässa i riksdagens andaktsrum. Den kristna gruppen inbjöd till nattvardsfirande. Det blev en bra start på dagen då man fick chans att lugna ner sig och reflektera.


Men nu är det full rulle, igen. Dagen är fylld av olika möten. Jag ska träffa representant från Chalmers, Göteborg, som vill starta en lärarutbildning. Och senare i kväll blir det telefonmöte med en arbetsgrupp inom Broderskapsrörelsen. Dess emellan blir det interna möten med s-ledamöter i utbildningsutskottet då vi ska diskutera de utbildningsproppar som lagts på riksdagens bord. En sådan är förslaget till nya skollag som omfattar mer än tusen sidor. Lagrådet har kritiserat regeringen för att presentera ett dåligt lagförslag med ett stort antal fel och brister.


Men det är inte bara förslaget till skollag som får kritik från lagrådet. Det får även förslagen till Plan- och bygglag samt Kärnkraftslagen. En av landets främsta och mest erfarna jurister i lagrådet, justitierådet Bo Svensson, har intervjuats i Göteborgs Posten (23 mars) och säger att han "inte tvekar att beskriva regeringen som nybörjare i att regera." Och han fortsätter: "Regeringen har startat arbetet för sent, inte haft juridiskt kunnigt folk...."

Jag tycker det är helt oacceptabelt att regeringen med sitt agerande undergräver förtroendet för regeringsmakten och tvingar igenom dåligt underbyggda och ofullständiga lagförslag i Sveriges Riksdag. Det handlar om en regering som inte har kompetens att använda sig av experternas sakkunskap, inte är beredd att lyssna på konstruktiva invändningar. Man är så ideologiskt förblindad och låst i sina egna förslag att man inte har förmåga att ändra sig när verkligheten gör sig påmind.

Så i ren desperation tvingar regeringen nu fram över 100-talet dåligt underbyggda propositioner och lagförslag de sista månaderna före valet. De vågar tydligen inte lita på att få förtroende en ny mandatperiod.

Kristen vänster glöder för solidaritet och rättvisa

Kd är idag ett tydligt högerparti. Det har Stefan Ottosson, kristdemokrat i Vaggeryd, tydliggjort genom två insändare mot oss i Broderskapsrörelsen. I sin senaste insändare ger han sken av att kd är det enda parti som står för en kristen människosyn och värdegrund. Därför slår han på stora trumman och påstår att vi kristna socialdemokrater inte tydligt står upp för ”de värden i samhället som inspirerats av den kristna traditionen”.

För oss i den kristna vänstern utgör tron en inspiration till politisk handling, vår tro är en kraft för radikal samhällsomvandling. Tron övertygar oss om att människan är en gemenskapsvarelse, att varje människa ofrånkomligen är beroende av andra människor. Först när var och en ser sig själv och andra som unika individer, beroende av varandra, kan samhället omdanas i en riktning där människans frihet inte står i motsättning till jämlikhet och solidaritet.

Den kristna vänsterns budskap går hand i hand med arbetarrörelsens mål om ett samhälle utan över- och underordning, utan klasskillnader, utan etniska och religiösa klyftor, utan ojämlikhet på grund av kön eller sexuell läggning och ett samhälle utan fördomar och diskriminering, där alla behövs och alla får plats, där alla har samma rätt och värde. Dessa utgångspunkter präglar den kristna vänsterns ställningstaganden i alla politiska sakfrågor. Därför springer vi inte och gömmer oss som Stefan Ottosson påstår. Vi är kristna socialdemokrater. Vi är den kristna vänstern och det är vi stolta över.

Stefan Ottosson, många kristna bejakar faktiskt en könsneutral äktenskapslagstiftning såsom Sveriges största kyrka, Svenska kyrkan, och flera frikyrkor. Så när det gäller äktenskapsfrågan så står ni kristdemokrater ensamma. Alla andra partier i Sveriges riksdag välkomnade en könsneutral äktenskapslagstiftning och det finns faktiskt troende riksdagsledamöter i alla partier.

Till sist Stefan Ottosson, förslaget om försörjningskrav vid anhöriginvandring var riktigt dåligt. Att inte få sammanstråla med nära och kära kan knappast skapa förutsättningar för en bra integration. Till kd:s och fp:s försvar ska sägas att moderaterna tycks ha fått backa från ett i grunden mera långtgående förslag, där bland annat även barnfamiljer skulle omfattas av kravet. Men det blev en kompromiss. Fortfarande är det så att makar utan barn kan hållas splittrade upp mot fem till sex år. Så Stefan, jag vet nog vad jag röstar emot och den borgerliga majoritetens familjesplittrande beslut borde få kd att fundera över konsekvenserna med tanke på den profil som partiet i övrigt för när det gäller familjesammanhållning.

Borgerlig passivitet innebär att allt färre arbetslösa får utbildning

Arbetslösheten är den högsta sedan början på 1990-talet. Trots det har den borgerliga regeringen sett till att allt färre arbetslösa får utbildning. I dag är 458 000 arbetslösa i Sverige, men bara 5 895 personer deltar i en kvalificerad arbetsmarknadsutbildning.

Den borgerliga regeringen har lagt om arbetsmarknadspolitiken från aktiva till passiva åtgärder. Den största skillnaden är att de arbetssökandes möjligheter att få arbetsmarknadsutbildning och praktik har minskat kraftigt. Jämfört med våren 2006 har antalet platser i arbetsmarknadsutbildningen skurits ner med över hälften, vilket är anmärkningsvärt. Detta har skett trots att utvärderingar visar att den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen ger den enskilde mycket goda chanser att etablera sig på arbetsmarknaden.

Regeringens passiva arbetsmarknadspolitik får kritik från Arbetsförmedlingen och LO. Även regeringens egna finanspolitiska råd anser att antalet utbildningsplatser bör tredubblas till 15 000.

Politik gör skillnad. Vi socialdemokrater vill att staten ska investera i 100 000 nya jobb- och utbildningsplatser. Det är att tänka offensivt och möta jobbkrisen med aktiva åtgärder.

Kristen vänster glöder för fred, solidaritet och rättvisa

Vi Broderskapare i Vaggeryds kommun och Jönköpings län retar tydligen upp kd:s starke man i Vaggeryd, Stefan Ottosson, så till den milda grad att han far ut med osanna påståenden i Jönkpings-Posten (12 mars). Efter hans verbala attacker kan jag bara konstatera att det är en tydlig skillnad mellan oss i den kristna vänstern och kd och det är bra att det blir tydligt inför kommande val. Broderskapsrörelsens roll är att vara ett uttryck för kristen vänster i vårt land, att finnas i brytningen mellan tro och politik, att vara en integrerad del av arbetarrörelsen och det socialdemokratiska arbetarepartiet, men också rotad i den gränsöverskridande kristna ekumeniska rörelsen. För oss kristna socialdemokrater leder tron på ett naturligt sätt till ett politiskt engagemang inom socialdemokratisk ideologi.

Att som Stefan Ottosson tala om den ”socialistiska partipiskan” blir ju bara lite löjligt. Särskilt med tanke på att kd i flera frågor har fått rätta in sig i den moderatstyrda regeringens beslut. Nu senaste var det i omröstningen kring folkmordsfrågan där kd innan valet 2006 agerade för att riksdagen skulle erkänna folkmordet. Men nu, i regeringsställning, är det moderaterna som bestämmer. Endast en enda kd-ledamot vågade gå emot partiledningen. Och sedan har vi frågan om att öppna upp för gårdsförsäljning av vin, öl och sprit. Här har kd lagt sig platt för de andra borgerliga partierna. En tredje frågan rör försörjningskrav vid anhöriginvandring där moderaterna med stöd av kristdemokraterna har infört ett sådant krav trots kraftfull kritik från Migrationsverket, kyrkor och frivilligorganisationer. De flesta sakkunniga hävdar att förslaget får negativa effekter på integrationen och löper risk att splittra familjer för långa perioder. Den borgerliga regeringens förslag kan få som effekt att familjer hålls splittrade upp mot fem till sex år. Så Stefan Ottosson, det blir lite ihåligt att tala om partipiskan. Platsen vid regeringstaburetterna tycks vara viktigare för kd än att nu stå upp för familjerna.

Vi kristna socialdemokrater inspireras i vår kamp för rättvisa, rättfärdighet och solidaritet av profeternas samhällskritik och evangeliernas berättelser om hur Jesus tog parti för den utsatta människan. Vi är kristen vänster, radikala och troende som glöder för fred, solidaritet och rättvisa. Vi är en progressiv kraft för ett öppet och demokratiskt samhälle, vi är lite rödare, lite grönare (ur Manifestet för kristen vänster).

När det gäller äktenskapsfrågan så står ni kristdemokrater totalt ensamma. Alla andra partier i Sveriges riksdag välkomnade en könsneutral äktenskapslagstiftning. Vi broderskapare anser att äktenskapet är ett sätt för två människor att befästa den kärlek som man känner för varandra. Att ingå äktenskap är en viktig akt för många människor i vårt samhälle. Därför välkomnar vi en könsneutral äktenskapslagstiftning med utgångspunkten i att alla människor har lika värde. Människor måste själva få välja hur de vill leva med sin partner utan att riskera diskriminering och utanförskap. Detta verkar störa Stefan Ottosson, men man kan faktiskt som kristen stödja en könsneutral äktenskapslagstiftning.
Istället undrar jag varför inte kristdemokraterna varit lika ivriga och protesterat när deras egen regering beslutat om drastiska försämringar för arbetslösa och sjuka? Och Kristdemokraterna har glatt ställt sig bakom genomförandet av stora skattesänkningar som framför allt gynnat män och de som tjänar mest.

Vi i den kristna vänstern är stolta över att stå för en solidarisk politik. En politik som inte diskriminerar och åtskiljer utan som är öppen och inkluderande.

Två centerpartier i TV-soffan

Kontrasten blev slående när Börje Hörnlund (f.d. minister) och riksdagsledamoten Fredrik Federley, båda (c), satt i morgonens TV-soffa. Det var två olika centerpartier som möttes. Börje Hörnlund respresenterade det centerparti som vi alla känner igen. Folkrörelseförankrat och med regionalisering, decentralisering och motstånd mot kärnkraft som signum. I andra soffhörnet satt Fredrik Federley som frontfigur för Stureplans-centern och som vill vara ett nyliberalt och marknadsorienterat högerparti. Det är inte konstigt att väljare flyr ett så splittrat parti. Många känner sig inte hemma i Stureplans-centerns kaxiga och nyliberala jargong.

(C) utanför riksdagen

Centerpartiet har det jobbigt. De är utanför riksdagen i en ny opinionsundersökning. Det är långt kvar till deras målsättning om ca 10 % i kommande val.

Jag är inte så förvånad. Deras politiska vandring skrämmer ju bort väljare. Förr visste man att (c) var ett folkrörelseparti som prioriterade frågor kring lantbruk och landsbygd, som sa ett rungande nej till kärnkraft och som fokuserade på decentralisering.

Men så är det definitivt inte längre. Ett gäng nyliberalister har tagit kommandot i partiet. Nu är det fokus på storstadsfrågor och därför har begreppet "Stureplans-centern" myntats. Och en av centerpartiets kärnfrågor har övergivits. De har gett upp kampen mot kärnkraften. Nu vill de t o m tillåta byggandet av nya reaktorer. Till detta kommer centerns attack mot löntagarna och de fackliga organisationerna med krav om att försämra LAS och lägre ingångslöner för unga.

Det är väl inte konstigt att tidigare centerväljare nu överger partiet.