lördagen den 5:e mars 2011

Regeringens politik ökar klyftorna i samhället

Klyftorna ökar och Sverige blir allt mer orättvist och ojämlikt. Nyligen rapporterade Rädda Barnen att barnfattigdomen i Sverige ökat med ytterligare 10 000 barn mellan 2007 och 2008. Organisationen Bris, Barnens rätt i samhället, har meddelat att deras jourtelefon aldrig tidigare fått så mycket samtal som under 2010. Vi ser att den borgerliga regeringens politik med försämrad a-kassa och sjukförsäkring leder till att allt fler föräldrar blir fattiga. Det leder i sin tur att allt fler barn far illa.

Siffror från Försäkringskassan visar den dramatiska ökningen av förtidspensioneringarna av unga. Den har ökat med 50 procent under alliansens första fyra år vid makten. Lägg till att kunskapsresultaten sjunker i de svenska skolorna och att segregationen och ojämlikheten bara ökar bland eleverna.

Vad är det som händer? Vart är Sverige på väg? Den frågan ställer vi som kristna socialdemokrater i Jönköpings län. Vi undrar särskilt hur kd stillatigande kan acceptera en utveckling som ytterst beror på att det bedrivs en orättfärdig och orättvis politik av den borgerliga regeringen. Vid det senaste valet var det många kristna väljare som såg det. Ca 60 000 kristna väljare lämnade då det blå laget och röstade med de rödgröna.

Tyvärr pågår en accelererande utveckling mot ett delat samhälle. Vi får en majoritet som lever ett gott liv på en minoritets bekostnad. Det är ett borgerligt systemskifte och vi kristna socialdemokrater beklagar att kd deltar i denna förfärande utveckling.

Vi Broderskapare kämpar för frihet, jämlikhet och solidaritet. Vi kan därför inte stillatigande se på hur klyftorna och orättvisorna ökar. Det är inte rättfärdigt att redan utsatta människor ska betala till redan ekonomiskt starka. Vårt krav om att ”alla ska med” handlar om kärleken till sin nästa och solidariteten människor emellan. En bärande tanke i Broderskapsrörelsen är Jesu ord i Matteusevangeliet: ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.” För detta brinner vår politiska vilja.


Uttalande vid distriktsårsmöte med Kristna Socialdemokrater i Jönköpings län.
5 mars 2011

fredagen den 10:e december 2010

10 fakta som sparkar

1: Regeringen slösar med skattebetalarnas pengar
Bland annat genom ökade kostnaderna för regeringskansliet under den förra mandatperioden med cirka en miljard kronor.

2: Färre jobb i välfärden
I regeringens budget framgår att antalet jobb i den offentligt finansierade välfärden blir färre både år 2009 och år 2010. Enligt regeringens bedömning försvinner 15 000 jobb i år.

3: 400 000 arbetslösa = åtta procent
Under förra mandatperioden ökade antalet arbetslösa med nästan 100 000 personer. Och kom då ihåg att Anders Borg kallade sex procents arbetslöshet ”massarbetslöshet” hösten år 2006.

4: Hög långtidsarbetslöshet OCH växande arbetskraftsbrist
1 av 3 arbetslösa är långtidsarbetslösa, vilket är en historiskt hög andel. I ett anförande i höstas sa vice Riksbankschef Svante Öberg att ”bristen på arbetskraft stiger nu snabbare än vad arbetslösheten faller. Det tyder på att matchningsproblemen på arbetsmarknaden kan bli påtagliga långt innan arbetslösheten har kommit ner på en normal nivå.”

5: Ungdomsarbetslösheten ingen ”synvilla”
Sverige har en av Europas högsta nivåer av ungdomsarbetslöshet.

6: Klyftorna växer
Regeringens ekonomiska politik har gett lika mycket till den procentenheten som tjänar mest som 25 procent av svenska folket har fått tillsammans.

7: Svensk skola halkar efter
Den nya PISA-undersökningen visar att svenska elevernas kunskaper i matematik, naturvetenskap och läsförståelse försämrats.

8: Allt färre elever klarar grundskolan
Skolverket rapporterar att andelen elever som inte klarar grundskolan är den högsta sedan Skolverket började mäta 1998. Under det senaste året blev det 3 000 färre lärare i den svenska skolan. Skolklasserna blev större.

9: Cancersjuka jagas
Enligt Försäkringskassan kommer cirka 75 000 personer att utförsäkras under åren 2010 till 2014. Inte för att de är friska utanför att de nått en tidsgräns.

10: Socialbidragen ökar
Antalet mottagare av ekonomiskt bistånd har ökat i 8 av 10 kommuner.

onsdagen den 17:e november 2010

Vi måste bli tydliga samhällskritiker

Nu bryter jag tystnaden på min blogg. Jag har varit tyst alltför länge. Det ska erkännas. Men jag har inte känt någon inspiration att skriva någonting sedan valförlusten. Istället har jag känt behov av att få reflektera kring varför så många människor sa nej till en socialdemokratiskt ledd regering. Samtidigt ska vi komma ihåg att ca 30 procent röstade på oss, men om vi jämför med valet 2002 så har vi som parti tappat väldigt många röster. Vi måste också på djupet fundera över varför endast 22 procent av alla som förvärvsarbetar i Sverige röstade på oss socialdemokrater medan 32 procent la sin röst på moderaterna. Det duger inte för oss som arbetareparti.

Saken blir ju inte bättre av att det under den senaste veckan rått rena rama vilda västern inom partiet. Hur kan internt förda samtal läcka ut till pressen? Varför har vissa personer behov av att profilera sig själva istället för att tänka på partiets bästa? För den vanlige väljaren måste den senaste veckans turbulens framtå som rena rama cirkusen.

Jag beklagar också att Mona valt att avgå men jag kan förstå och respektera hennes beslut. Mona har velat förnya partiet och hon har fört in en mer lyssnande och reflekterande ton i partiet. Jag har beundrat hennes styrka att klara av alla negativa skriverier. Nu måste vi som parti ta oss samman och se till att vi genomför en klok process för att vaska fram en ny partiledare.

Nu måste vi på en och samma gång kunna hålla ihop diskussionen om politikens innehåll, med frågan om vilket ledarskap vi behöver samt föra samtal om vilken person som på bästa sätt kan leda vårt parti under de kommande åren. Vi behöver en partiledare som står stadigt i den socialdemokratiska ideologin och som samtidigt har en förmåga att förnya och modernisera den svenska socialdemokratin.

Det är absolut inget fel på socialdemokratisk ideologi. Jag brukar sammanfatta den med tre begrepp – frihet, jämlikhet och broderskap/solidaritet. Denna ideologi står fast och behöver inte förändras. Däremot har Sverige, Europa och världen förändrats och förändras ständigt. Vi har inte samma samhälle idag som vi hade för 30-40 år sedan. Människors värderingar och attityder har också förändrats. Det är denna samhälls- och värderingsförändring som vårt förändringsarbete måste handla om.

Därför blir jag så trött på de etiketter som så ofta målas på oss socialdemokrater. Antingen är vi vänstersossar eller högersossar. Traditionalister eller förnyare. Men så är det ju inte i verkliga livet. Trots tillbakagång är vi fortfarande ett stort parti med många medlemmar och med det följer att det är högt i taket. Vi måste ta vår utgångspunkt i att vi alla är socialdemokrater som brinner för att förnya vårt parti så att vi på nytt blir ett attraktivt val för många väljare. Därför handlar det inte om vänster eller höger. Nu handlar det om att forma ett parti som förmår att transformera orden frihet, jämlikhet och solidaritet till en konkret politik som berör dagens och morgondagens människor.

Då måste vi sätta samhällskritiken i främsta rummet. Socialdemokratisk historia berättar för oss att det är just då, när vår samhällskritik har lett till rättfärdiga samhällsförändringar, som vi blivit ett naturligt val för så många människor. Vi måste tillbaka till denna samhällskritiska hållning. Vi måste bli ett parti, en folkrörelse, som börjar med samhällskritiken och utifrån de orättvisor vi ser formulerar en modern socialdemokratisk politik.

Har vi inte alltid gjort detta? Tyvärr inte, tycker jag. En stor bidragande orsak till att vi förlorade valet 2006 var just att vi mer kom att uppfattas som de som försvarade våra samhällssystem. Och vid senaste valet lyckades vi inte att förändra den bilden. Vi uppfattades mer som systembyggare än samhällskritiker.

Jag är övertygad om att den socialdemokratiska ideologin är lika aktuell som den alltid har varit. Frihet, jämlikhet och solidaritet blir aldrig för gammalt. Den svåra uppgiften är nu att klä den i en modern socialdemokratisk politik.

tisdagen den 14:e september 2010

Frågor till kd

Valet den 19 september är ett mycket viktigt val. För oss kristna socialdemokrater är det allvarligt att vår huvudmotståndare Kd valt en väg som på viktiga punkter strider mot en viktig biblisk grundprincip, nämligen ”Bär varandras bördor”. Vi undrar om Kd på fyra punkter under sin tillvaro i alliansens hägn tappat kontakten med verklighetens folk!

För det första har Kd de senaste åren medvetet försämrat den ekonomiska situationen för arbetslösa. Det innebär att tiotusentals familjer fått det ekonomiskt mycket tuffare. Försvaret från Kd är då att det leder till fler jobb eftersom de arbetslösa vill anstränga sig mer. En del människor har självklart fått jobb, men 2010 finns det betydligt fler arbetslösa än 2006.

I många av de familjer där någon är arbetslös växer idag en ny fattigdom fram. Denna ser inte Kd. För barnen innebär det ofta att veckopeng bara är en dröm, sommarlovet saknar resor och utflykter och mamma och pappa upplever ökad stress och kanske fler konflikter. Vi undrar: På vilket sätt hänger det ihop med bibelordet att bära varandras bördor?

För det andra har Kd infört ett system där en högavlönad läkare idag får betala ca 90 kronor per månad i a-kasseavgift, samtidigt som en lågavlönad restaurangarbetare får betala mer än 400 kr per månad. På vilket sätt är detta att bära varandras bördor? Vi socialdemokrater vill istället införa en låg och lika avgift för alla, 80 kronor per månad.

För det tredje: I familjepolitiken pratar nu återigen Kd om höjt vårdnadsbidrag. Vi undrar då vilken typ av familjer det är som har denna möjlighet? Knappast den ensamstående mamman eller paret med låga inkomster! Vi skulle önska att Kd istället gick samman med oss i kampen för en förlängd föräldraförsäkring, där alla föräldrar får ökad möjlighet att vara hemma med sina barn med nästan hela lönen!

För det fjärde och sista: Vari upplever Kd rättvisan med att sjuka, arbetslösa och pensionärer ska betala mer i skatt samtidigt som man sänker skatten för dem som redan har jobb?

Vi kristna socialdemokrater undrar om Kd låtit sig förblindas av den övriga alliansens tankar om att ”åt den som har ska bli givet”, medan man tar ifrån den fattige det lilla han har och uppmanar Kd att tänka om. ”Bär varandras bördor” kan för oss alla på så sätt bli en ledstjärna och inspiration i det politiska arbetet efter valet.

torsdagen den 9:e september 2010

Socialbidragen ökar - klyftorna ökar

Socialbidragen ökar i åtta av tio av landets kommuner. Det visar nya siffror från Socialstyrelsen. Under de två första kvartalen 2010 har det betalats ut 4,8 miljarder kronor i socialbidrag vilket är en ökning med över en miljard kronor jämfört med samma period år 2006.

Det ökade bidragsberoendet är resultatet av den borgerliga regeringens politik. Genom att misslyckas med jobben, slå sönder a-kassan och försämra sjukförsäkringen tvingas många söka sig till socialkontoren. Nu krävs det en politik för fler jobb, en fungerande arbetslöshetsförsäkring och en mänsklig sjukförsäkring.

Rösta därför på socialdemokraterna den 19 september!

onsdagen den 1:e september 2010

Två tydliga alternativ står emot varandra

Nu är det skarpt läge. Nu står två tydliga alternativ emot varandra. Vi rödgröna partier presenterade igår en regeringsplattform som ger tydliga besked om nya jobb, höjd kvalitet i välfärden och möjligheter för Sveriges unga.

Våra motståndare, högeralliansen, fortsätter med sitt mantra om skattesänkningar som framför allt gynnar de som redan har det gott ställt. Skattesänkningar som någon måste betala. Det blir välfärden som får stå för de fiolerna. Jag kan konstatera att högeralliansens valmanifest är ganska tomt på aktiva insatser för att bekämpa arbetslösheten och att stärka välfärden. De vill i stället fortsätta på den inslagna vägen - det blir fyra år till med ökade klyftor och skattesänkningar till vilket pris som helst.

En ny rödgrön regering vill kombinera effektiva jobbskapande insatser och ansvar för ekonomin med mer personal i skolan och vården. Därför innehåller regeringsplattformen en bred investering i nya jobb och insatser för att stärka människors möjligheter på arbetsmarknaden. Det handlar bland annat om 100 000 nya jobb, praktik- och utbildningsplatser. Fler jobb inom industrin och tjänstesektor med till exempel innovationsprogram, mer riskkapital och sänkt moms i restaurangbranschen. Tolv miljarder mer till bland annat fler anställda i skolan och vården. Klimatinvesteringar, infrastruktur och fördubblat byggande av hyresbostäder.

Regeringsplattformen ger barn och unga en bra start genom investeringar i bättre kvalitet och mer personal i skolan (nytt mål max fem barn per anställd i förskolan), och fler vägar in på arbetsmarknaden. Från förskolan - kompetenslyft, rätt för alla barn att gå 30 timmar och sänkt maxtaxa, med 360 kr för ett barn och 600 kr för två barn. Via skolan - mindre klasser och fler lärare. Till vidareutbildning - 44 000 nya utbildningsplatser, höjt studiemedel och möjlighet för alla unga att läsa in gymnasiet. Dessutom avskaffar vi aktivitetsförbudet på Arbetsförmedlingen och arbetsgivaravgiften för de som anställer unga utan jobb.

Nu gäller det. Vilket Sverige ska vi ha? Det är vägvalet.

torsdagen den 19:e augusti 2010

Blå dunster om pensionärsskatten

Jönköpings läns tre moderata riksdagsledamöter påstår i flera länstidningar att moderaterna vill sänka pensionärsskatten mest av alla. Det är inget annat än blå dunster. Det är faktiskt så att vi socialdemokrater lovar att helt ta bort gapet i beskattning mellan pensionärer och löntagare under den kommande mandatperioden. Det är inget som varken moderaterna eller deras tre övriga allianspartier har mäktat med.

Det är ju till och med så att de borgerliga partierna vill att det ska vara en skillnad i beskattning mellan pensionärer och löntagare. Det bekräftade Göran Hägglund (kd) nyligen i Sverige Radios partiledarutfrågning. Och i gårdagens radioutfrågning upprepade Maud Olofsson (c) detta. Då med motiveringen att löntagarna har extra kostnader, exempelvis resor till arbete. Ett ytterst märkligt resonemang. Skattesystemet har sedan lång tid tillbaka kompenserat för löntagarnas resor till och från arbetet. Det finns redan avdrag för resor till arbetet. Dessutom verkar inte Maud Olofsson veta det som varje pensionär så väl vet - att den dagen man får sin första pension sjunker inkomsten ner mot cirka 65 %. För regeringen räcker tydligen inte den skillnaden utan den måste förstärkas ytterliggare med en extra straffskatt.

Gå inte på de blå dunsterna! De blå partierna säger att de vill minska skatten för pensionärerna, men de vill inte ta bort skillnaden. De vill att skatteklyftan ska bestå. Det tycker vi socialdemokrater är helt fel.