Arbetslivsforskning tappar mark

Idag har jag haft en interpellationsdebatt med Högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg. Jag har sammanfattat lite av det jag sa. Hela debatten hittar du på riksdagens hemsida.

Det blev ett stort avbräck för svensk arbetslivsforskning när den borgerliga regeringen la ned Arbetslivsinstitutet. Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) skriver i en nyligen presenterad rapport att svensk arbetslivsforskning har fått vidkännas en påtaglig kapacitetssänkning på grund av nedläggningen av Arbetslivsinstitutet.

Just nu befinner vi oss i en dramatisk jobbkris. Många har förlorat sitt jobb och fortfarande kommer nya varsel. Enligt den borgerliga regeringens egna prognoser kommer arbetslösheten att öka och bli runt 12 procent. Ungdomsarbetslösheten är idag ca 25 procent. Mot denna bakgrund är den borgerliga regeringens kraftigt minskade resurser till arbetslivsforskning ytterst märklig. Det är nu vi behöver investera i forskning för nya jobb. Det är nu vi behöver resurser för att förbereda morgondagens arbetsmarknad. Tyvärr är den borgerliga regeringen passiv.

FAS-rapporten uppskattar att resurserna till arbetslivsforskning minskar med omkring 200 miljoner kronor per år på grund av Arbetslivsinstitutets nedläggning. Nu säger Högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg att regeringen ökar medlen till arbetslivsforskning med 20 miljoner kronor. Men denna en tiondels återställare uppnås först om tre år. Mitt i en jobbkris så talar ministern om en tiondels återställare till svensk arbetslivsforskning. Det är också värt att notera att i forsknings- och innovationspropositionen anges 24 strategiska forskningsområden, men arbetslivsforskning hör inte till dem.

Arbetslivsforskningens kapacitetssänkning tydliggörs i en enkätundersökning som genomfördes 2008 bland alla f.d. ALI-anställda. Den visade att de disputerade forskare som fortfarande sysslade med arbetslivsrelaterad forskning nästan halverades mellan nedläggningsbeslutet 2006 och hösten 2008. Många forskare fick vid nedläggningen lönemedel som varar längst fram till mitten av 2010. Man kan därför befara att ännu fler forskare kommer att lämna forskningsområdet. Till detta kommer att ganska många av de forskare som hamnat på olika högskoleinstitutioner glidit ifrån den rena arbetslivsforskningen. De är mer inne på områden som högskolan prioriterar och där är kampen om forskningsmedel hård.

Ytterligare ett oroande resultat av regeringens drastiska resursförsvagning är att unga lovande forskare inte vågar satsa 20 år av sina liv på arbetslivsforskning på grund av att det saknas finansiering som stödjer en sådan karriärutveckling.

Just nu när vi står mitt i en jobbkris måste vi återskapa kapaciteten för svensk arbetslivsforskning. Då duger det inte att passivt titta på. Det duger inte att glida undan. Högskole- och forskningsministern och den borgerliga regeringen måste lämna läktaren och komma ned på spelplan.