Blek statsminster och pinsam kd-ledare

Nu är jag tillbaka i Vaggeryd efter första veckan på det nya riksdagsåret. Det högtidliga öppnandet hölls i tisdags. Sedan dess har dagarna varit fyllda av olika möten och motionsskrivande. Men låt mig göra en kort återblick till öppnandet.

Det var ett blekt framträdande av statsministerna. Han presenterade inget nytt. Allt var redan känt eftersom den borgerliga regeringen numera struntar i riksdagen och istället släpper alla nyheter till pressen under välregisserade föreställningar. Det som irriterar mig mest är att han knycker ord och begrepp som förknippas med oss socialdemokrater men ger dem ett nytt innehåll. Det är att fara med falsk marknadsföring. För moderaterna menar nåt helt annat. Det var hans sista och sämsta regeringsförklaring. Nästa år hoppas jag att det är Mona Sahlin som står i talarstolen.

En av veckans höjdpunkter var mötet med Yehuda Shaul, officer från Israel, som startat organisationen Breaking the Silence. De har nyligen släppt en bok med berättelser från tretton israeliska soldater som vittnar om övergrepp under det senaste kriget i Gaza. Det var en shockerande och upprörande berättelse. När israeler själva berättar om sådant så inger det hopp att en förändring är möjlig. Naturligtvis blir dessa soldater kraftigt ifrågasatta av den israeliska regeringen och militären.

Kan inte heller låta bli att kommentera Göran Hägglunds, kd, senaste utspel i Dagens Nyheter. Han kritiserar Sveriges radikala elit och ställer dem mot det vanliga folket. Jag blir inte klok på vad karln menar. Jag tycker bara det är vimsigt i största allmänhet. Kanske är det ett desperat försök från kd att vinna röster inför kommande val, eftersom de dansar farligt nära fyraprocents spärren. Hägglunds utspel är bara pinsamt och genant, men det säger en hel del om kd som parti.

Läste idag även Annie Johanssons (c) lovsång till den borgerliga regeringen i tidningen Finnveden. Kan inte hjälpa att mina tankar gick till liknande utspel om den store ledaren i Nordkorea. I och för sig är det väl förståligt att hon skriver det hon skriver, men tonen i insändaren är ganska märklig. Hon beskriver allt det goda som den borgerliga regeringen gör för att trygga den svenska välfärden. Men hon nämner inte med ett ord att alla de satsningar som nu görs satt långt inne. Länge hävdade ju samma regering att det inte fanns pengar till kommuner och landsting. Men om ett år är det val så det var ju ganska väntat att sedelpressen satte igång på regeringskansliet.