Folkhögskolans lärare behöver också Lärarlyftet

Varför vill inte utbildningsminister Jan Björklund att lärare på folkhögskolor ska ha rätt att delta i Lärarlyftet? Ja, det är många som undrande ställer sig den frågan, så även jag. Tisdagen den 8 juni ska vi mötas i en interpellationsdebatt. Det ska bli intressant att höra skälen till att Jan Börklund förmenar lärare på folkhögskolor att delta i Lärarlyftet.

Alla partier vill att Sverige ska ha världens bästa lärare. Det är det överlägset främsta målet inom hela utbildningssektorn om vi ska lyckas med all utbildnings viktigaste uppdrag, att ge gedigna kunskaper som grund för ett livslångt lärande. Vi behöver lärare som kan fånga lusten till lärande och utmana alla att vilja utvecklas maximalt efter sin förmåga. Inte minst är det avgörande för dem som inte har studietradition med sig hemifrån.

Vi socialdemokrater tror att lämplighet för yrket, en god grundutbildning, bra anställningsvillkor samt en väl fungerande kompetensutveckling är viktiga ingredienser för att nå målet att Sverige ska ha världens bästa lärare.

Lärarlyftet påbörjades 2007 och pågår t.o.m. december 2011. Fortbildning för yrkesverksamma och behöriga lärare är den största delen i hela satsningen. Syftet med fortbildningen är att höja lärares kompetens. Lärarlyftet riktar sig till lärare som är anställda hos en offentlig huvudman eller av en huvudman för en fristående skola.

Folkhögskolelärarna förvägras dock möjligheten att födjupa och bredda sina ämneskunskaper i Lärarlyftet. Lärare inom gymnasieskolan, kommunal vuxenutbildning och SFI har denna möjlighet, men inte folkhögskolelärarna. Självklart borde även folkhögskolelärare ges denna möjlighet.

En rödgrön färdriktning

Ny färdriktning – Fler jobb, grön omställning och mindre klyftor för hela Sverige. Det är rubriken på det budgetalternativ som vi i den rödgröna oppositionen presenterade igår. Det är ett budgetalternativ för ökad sysselsättning och fler jobb. En budget för en socialt och ekologiskt hållbar ekonomisk utveckling. En budget för ett jämlikt och jämställt samhälle.

Om drygt fyra månader är det val och valet står mellan två olika samhällsmodeller. Valet står mellan ett Sverige i jobb och nya möjligheter eller ett Sverige med ökande klyftor. Valet står mellan ett Sverige där vi löser samhällsproblemen tillsammans, eller där var och en får sköta allt mer själv med hjälp av plånboken.

Med en borgerlig valseger kommer en moderatstyrd regering att fortsätta färden höger ut. Då fortsätter det påbörjade systemskiftet i Sverige. Ett systemskifte som syftar till att montera ned den generella välfärden och bygga ett samhälle som präglas av ökade klyftor och ojämlikhet. Med en fortsatt borgerlig regeringspolitik kommer vi få ett Sverige som alltmer bygger på individuella lösningar och där de med arbete och pengar kan köpa sig alltmer och bättre välfärd. Allt detta sker på ett finurligt sätt. Man blinkar vänster men kör höger.

Vi i den rödgröna oppositionen vill se en annan färdriktning. Vi vill en rättfärdig samhällsutveckling. Vi bärs av visionen om möjligheternas Sverige och övertygelsen om att tillsammans är vi starka. Vi socialdemokrater vill tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet utveckla den generella svenska välfärdsmodellen. En samhällsmodell som bygger på idén om att alla ska med och där skattepolitiken används för att utjämna klyftor i samhället. Det handlar om den jämlikhet som skapar likvärdiga möjligheter till frihet. Som ger individen möjligheter att växa, nå framgång och förverkliga sitt livs äventyr.

Vår främsta prioritet är kampen för fler jobb – inte minst för unga. Fler jobb är nyckeln till individens frihet, gemensamt välstånd, delaktighet och starka offentliga finanser. Fler jobb är en förutsättning för ekonomisk återhämtning och en bättre framtid för alla som lever i Sverige.

Nu börjar valrörelsen på allvar. Och du ska ställa dig frågan vilket Sverige du vill ha? Vill du att klyftorna och orättvisan ska minska eller ska de fortsätta öka? Ska vi låna till ytterligare skattesänkningar för dem som tjänar allra mest eller ska vi investera för fler jobb och nya möjligheter? För det är ytterst det som valet handlar om.

Rättvist att pensionärer betalar mer i skatt tycker kd

Är det rättvist och moraliskt riktigt att pensionärer ska betala mer i skatt än löntagare? Självklart inte, men det tycker faktiskt kd. Tänk, det anser det parti som sagt sig prioritera äldrefrågor. Nu visar de sitt rätta ansikte. De är bara megafoner för Anders Borg och moderat högerpolitik. Det är ju till och med så att den borgerliga regeringen själv erkänner att deras skattepolitik bidragit till ökande klyftor eftersom skatternas inkomstutjämnande effekt har avtagit. Jag tycker att det är beklagligt att kd med sin bakgrund och sitt retoriska hävdande av etik, moral och värden inte lever upp till detta i praktisk politik. Det är inte underligt att allt fler väljare känner en stor besvikelse inför ett parti som säger en sak, men gör något helt annat.

För övrigt visar den borgerliga regeringens egen vårbudgetmotion att man misslyckats med den viktigaste frågan: jobben. Borgerligheten lovade att skapa fler jobb och minska utanförskapet. Det blev tvärtom. Sysselsättningsgraden har på fyra år sjunkit med 1,6 procentenheter. Det motsvarar 100 000 förlorade jobb. Antalet personer med socialbidrag ökar med 30 procent mellan 2008 och 2010. Vi har idag 70 000 fler i utanförskap än 2006.

Den borgerliga regeringen har bedrivit en ekonomisk politik byggd på idén att klyftor ger jobb. Det är denna idé som ligger bakom att pensionärer beskattas hårdare, att sjuka och arbetslösa får försämrade villkor och att unga arbetslösa lämnas i passivitet. Det är en medveten politik från den borgerliga regeringen. Det beklagliga är att kd gillar och hyllar denna orättvisans och orättfärdighetens arbetslinje. Jag hade förväntat mig mer av ett parti som heter kristdemokraterna.

Det krävs nu en annan politik. En politik som präglas av rättvisa och solidaritet. En politik som byter färdriktning och investerar i fler jobb och minskade klyftor. En rödgrön politik för full sysselsättning.

Sverige måste också tillbaka till en politik som bygger starka offentliga finanser. De offentliga finanserna har på fyra år försämrats från ett överskott om 70 miljarder kronor till ett lika stort underskott. Och det håller inte att bara skylla på den globala finanskrisen. De enorma och orättvisa skattesänkningarna, som mest gynnat de rika, har ätit ett stort hål i statens budget.

Vi behöver mer rättvisa, mer solidaritet och vi behöver en ny politisk färdriktning.

12 miljarder mindre till välfärden

12 miljarder försvinner från kommuner och landsting nästa år. Det beskedet lämnar nu Anders Borg. Det innebär tolv miljarder mindre till välfärden. Det motsvarar närmare 35 000 välfärdsarbetare, såsom lärare, förskolelärare, sjuksköterskor och hemtjänstpersonal.

Det här är ju inte klokt, även om det är bra att den moderatstyrda regeringen nu visar sitt rätta ansikte. För dem är skattesänkningar viktigare än mer resurser till välfärden.

Anders Borg hänvisar till Konjunkturinstitutets (KI) rapport om konjunkturläget som visar på en förbättrad utveckling i kommunerna nästa år. Men antingen så missuppfattar Borg helt och fullt KI:s rapport eller misstolkar han den avsiktligt. Hela KI:s prognos om utvecklingen för kommunsektorn bygger på att kommunerna tillförs 13,5 miljarder mer än vad regeringen hittills planerat. Utan detta resurstillskott väntar det enligt KI nedskärningar.

Kontrasten mot oss socialdemokrater blir tydlig. Nästa år behövs ett tillskott till kommunerna riktat inte minst mot skola och sjukvård för att undvika stora besparingar. Det är viktigare än nya stora skattesänkningar. Under det senaste året har 25 000 jobb försvunnit från kommun och landsting. Nu fattar regeringen aktiva beslut om att ytterligare 35 000 välfärdsarbetare ska bort.

En klantig borgerlig regering

Denna dag började med en mässa i riksdagens andaktsrum. Den kristna gruppen inbjöd till nattvardsfirande. Det blev en bra start på dagen då man fick chans att lugna ner sig och reflektera.


Men nu är det full rulle, igen. Dagen är fylld av olika möten. Jag ska träffa representant från Chalmers, Göteborg, som vill starta en lärarutbildning. Och senare i kväll blir det telefonmöte med en arbetsgrupp inom Broderskapsrörelsen. Dess emellan blir det interna möten med s-ledamöter i utbildningsutskottet då vi ska diskutera de utbildningsproppar som lagts på riksdagens bord. En sådan är förslaget till nya skollag som omfattar mer än tusen sidor. Lagrådet har kritiserat regeringen för att presentera ett dåligt lagförslag med ett stort antal fel och brister.


Men det är inte bara förslaget till skollag som får kritik från lagrådet. Det får även förslagen till Plan- och bygglag samt Kärnkraftslagen. En av landets främsta och mest erfarna jurister i lagrådet, justitierådet Bo Svensson, har intervjuats i Göteborgs Posten (23 mars) och säger att han "inte tvekar att beskriva regeringen som nybörjare i att regera." Och han fortsätter: "Regeringen har startat arbetet för sent, inte haft juridiskt kunnigt folk...."

Jag tycker det är helt oacceptabelt att regeringen med sitt agerande undergräver förtroendet för regeringsmakten och tvingar igenom dåligt underbyggda och ofullständiga lagförslag i Sveriges Riksdag. Det handlar om en regering som inte har kompetens att använda sig av experternas sakkunskap, inte är beredd att lyssna på konstruktiva invändningar. Man är så ideologiskt förblindad och låst i sina egna förslag att man inte har förmåga att ändra sig när verkligheten gör sig påmind.

Så i ren desperation tvingar regeringen nu fram över 100-talet dåligt underbyggda propositioner och lagförslag de sista månaderna före valet. De vågar tydligen inte lita på att få förtroende en ny mandatperiod.

Kristen vänster glöder för solidaritet och rättvisa

Kd är idag ett tydligt högerparti. Det har Stefan Ottosson, kristdemokrat i Vaggeryd, tydliggjort genom två insändare mot oss i Broderskapsrörelsen. I sin senaste insändare ger han sken av att kd är det enda parti som står för en kristen människosyn och värdegrund. Därför slår han på stora trumman och påstår att vi kristna socialdemokrater inte tydligt står upp för ”de värden i samhället som inspirerats av den kristna traditionen”.

För oss i den kristna vänstern utgör tron en inspiration till politisk handling, vår tro är en kraft för radikal samhällsomvandling. Tron övertygar oss om att människan är en gemenskapsvarelse, att varje människa ofrånkomligen är beroende av andra människor. Först när var och en ser sig själv och andra som unika individer, beroende av varandra, kan samhället omdanas i en riktning där människans frihet inte står i motsättning till jämlikhet och solidaritet.

Den kristna vänsterns budskap går hand i hand med arbetarrörelsens mål om ett samhälle utan över- och underordning, utan klasskillnader, utan etniska och religiösa klyftor, utan ojämlikhet på grund av kön eller sexuell läggning och ett samhälle utan fördomar och diskriminering, där alla behövs och alla får plats, där alla har samma rätt och värde. Dessa utgångspunkter präglar den kristna vänsterns ställningstaganden i alla politiska sakfrågor. Därför springer vi inte och gömmer oss som Stefan Ottosson påstår. Vi är kristna socialdemokrater. Vi är den kristna vänstern och det är vi stolta över.

Stefan Ottosson, många kristna bejakar faktiskt en könsneutral äktenskapslagstiftning såsom Sveriges största kyrka, Svenska kyrkan, och flera frikyrkor. Så när det gäller äktenskapsfrågan så står ni kristdemokrater ensamma. Alla andra partier i Sveriges riksdag välkomnade en könsneutral äktenskapslagstiftning och det finns faktiskt troende riksdagsledamöter i alla partier.

Till sist Stefan Ottosson, förslaget om försörjningskrav vid anhöriginvandring var riktigt dåligt. Att inte få sammanstråla med nära och kära kan knappast skapa förutsättningar för en bra integration. Till kd:s och fp:s försvar ska sägas att moderaterna tycks ha fått backa från ett i grunden mera långtgående förslag, där bland annat även barnfamiljer skulle omfattas av kravet. Men det blev en kompromiss. Fortfarande är det så att makar utan barn kan hållas splittrade upp mot fem till sex år. Så Stefan, jag vet nog vad jag röstar emot och den borgerliga majoritetens familjesplittrande beslut borde få kd att fundera över konsekvenserna med tanke på den profil som partiet i övrigt för när det gäller familjesammanhållning.

Borgerlig passivitet innebär att allt färre arbetslösa får utbildning

Arbetslösheten är den högsta sedan början på 1990-talet. Trots det har den borgerliga regeringen sett till att allt färre arbetslösa får utbildning. I dag är 458 000 arbetslösa i Sverige, men bara 5 895 personer deltar i en kvalificerad arbetsmarknadsutbildning.

Den borgerliga regeringen har lagt om arbetsmarknadspolitiken från aktiva till passiva åtgärder. Den största skillnaden är att de arbetssökandes möjligheter att få arbetsmarknadsutbildning och praktik har minskat kraftigt. Jämfört med våren 2006 har antalet platser i arbetsmarknadsutbildningen skurits ner med över hälften, vilket är anmärkningsvärt. Detta har skett trots att utvärderingar visar att den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen ger den enskilde mycket goda chanser att etablera sig på arbetsmarknaden.

Regeringens passiva arbetsmarknadspolitik får kritik från Arbetsförmedlingen och LO. Även regeringens egna finanspolitiska råd anser att antalet utbildningsplatser bör tredubblas till 15 000.

Politik gör skillnad. Vi socialdemokrater vill att staten ska investera i 100 000 nya jobb- och utbildningsplatser. Det är att tänka offensivt och möta jobbkrisen med aktiva åtgärder.