Centern är inget grönt parti längre

Med två rösters marginal röstade den borgerliga riksdagsmajoriteten igenom regeringens förslag till ny energipolitik. Tio nya reaktorer ska nu kunna byggas. När talmannen slog klubban i bordet så applåderades beslutet. Några borgerliga ledamöter tjoade till och med högt och tydligt. Jag tycker det är respektlöst och föraktfullt mot den stora majoritet som röstade emot att säga ja till nya kärnkraftverk i Sverige. Jag undrar hur de två centerpartistiska ledamöter som röstade med oss i oppositionen kände inför ett sådant barnsligt beteende.

Det är djupt beklagligt att högerpartierna av partitaktiska skäl väljer att forcera fram en helt ny inriktning på svensk energipolitik med minsta möjliga riksdagsmajoritet. En Socialdemokratiskt ledd regering kommer att bjuda in till nya blocköverskridande energipolitiska samtal efter nästa val. Energi- och klimatfrågan är för viktig för kortsiktiga beslut och politiska spel. Förutsättningarna för både industrins konkurrenskraft, energiomställningen och en effektiv klimatpolitik ökar med en blocköverskridande energipolitisk överenskommelse.

Riksdagsbeslutet innebär att Centerpartiet sviker sina väljare och den politik de drivit i närmare 40 år och att högeralliansen sviker det de lovade väljarna i förra valet. Sällan har det blivit så tydligt att det är Moderaterna som bestämmer i det borgerliga samarbetet.

Det rödgröna alternativet innebär snabba investeringar i förnybar elproduktion här och nu i stället för osäkra investeringar i eventuell ny dyr kärnkraft om kanske tio till tjugo år. Vi har högre ambitioner än regeringen. Kärnkraften ska successivt fasas ut med hänsyn till sysselsättning och välfärd och i den takt kärnkraftselen kan ersättas med el från förnybara källor samt energieffektivisering.

Ungdomars livsvillkor har försämrats kraftigt

• Socialbidragen ökade med drygt 19 procent mellan åren 2008 och 2009.
• Antalet långvariga biståndstagare i åldern 16-29 år har ökat med nära 14 procent.
• Andelen ensamstående unga med barn i åldern 20–29 år med låg ekonomisk standard har ökat från 19 procent 2001 till 76 procent 2009.
• Antalet arbetslösa i åldern 18–24 år var nära 47 000 i månadsgenomsnitt under 2009, vilket är nästan 17 000 fler än 2008 och motsvarar en ökning på 56 procent.
  

Siffrorna talar ett tydligt språk. Regeringens politik har kraftigt försämrat ungdomars livsvillkor. När ungdomsarbetslösheten ökar samtidigt som de flesta unga står utanför a-kassan leder det till kraftiga ökningar av socialbidragen.

Ungdomsarbetslösheten och utanförskapet ökar. Det leder till ökade klyftor men skapar inga nya jobb. Genom medvetna beslut har regeringen steg för steg försämrat unga människors inträde i vuxenlivet. Det är under en lågkonjunktur som politiken behövs som mest.

Sverige behöver en ny regering!

Finns det något hopp för Israel?

Efter det oacceptabla piratdådet av Israel mot fartygskonvojen med förnödenheter till Gaza så börjar man undra om det finns något hopp om att Israel ska börja uppföra sig som en civiliserad och demokratisk stat. Jag vet att jag tar i, men jag blir så oerhört upprörd och besviken på det groteska sätt som Israel uppträder mot enskilda och omvärlden.

Jag har hitintills inte trott på bojkott och sanktioner mot Israel i kampen för fred och rättvisa. Jag tror överlag mer på dialog. Men nu måste jag dock erkänna att jag börjar tänka den tanken. Kanske är det så att vi nu har kommit till vägs ände. Kanske är det dags att överväga en ny "ISAK-kampanj". Men en sådan kampanj kräver en massiv och internationell delaktighet för att påverka på djupet. Och det är väl här som min tveksamhet finns. Får vi inte till en massiv internationell rättviserörelse så blir en sådan kampanj ganska uddlös.

Sedan krävs det också att EU och USA agerar mycket mera kraftfullt än vad som gjorts hitintills. Det räcker inte med mer eller mindre skarpa formuleringar. Nu krävs handling.

Alla vet att USA har nyckeln i sin hand till en lösning. Om USA verkligen menar allvar och vill få till en förändring så måste de också i handling visa att nu är tålamodet med Israel slut. Tyvärr är jag inte särskilt optimistisk. Jag börjar få en obehaglig känsla av att president Obama varken kan eller vill ändra på någonting. I så fall blir det ännu en president som kommer med fagra utspel, men som i praktiken inte gör ett dyft för att förändra situationen. När det gäller Israel så verkar Obamas slogan snarare vara: No, we can not.