Borgerlig forskningspolitik är företagsfrånvänd och detaljstyr

Igår var det forskningsdebatt i kammaren. I mitt anförande pekade jag på fyra olika områden som visar på skillnaden mellan socialdemokratisk och borgerlig forskningspolitik.

Regeringens forskningspolitik är företagsfrånvänd genom att inte involvera näringslivet i särskilt strategiska branscher.
Tyvärr har den borgerliga regeringen avskaffat de framgångsrika branschprogrammen, åtminstone alla utom fordonsprogrammet. Det var program som uppskattades av näringslivets parter och som utvecklats tillsammans med branscherna. Regeringens tydliga nedprioritering av detta arbete riskerar att få allvarliga konsekvenser för forskning, tillväxt och sysselsättningen i Sverige. Mitt i den pågående jobbkrisen förstår vi värdet av sådana strategiska forskningssatsningar. Vi vill tvärt emot regeringen vidareutveckla dessa branschspecifika forskningsprogram samt utveckla nya branschprogram såsom tjänstesektorn, upplevelseindustrin och vindkraft.

Regeringen detaljstyr forskningen för mycket
Vi är kritiska till att den borgerliga regeringen detaljstyr och pekar ut en rad enskilda forskningsområden ned på budgetnivå. Det underminerar den akademiska friheten, riskerar kvaliteten och hindrar forskningssamhället att optimera resursanvändningen efter sina kvalificerade bedömningar. Vi ifrågasätter både lämpligheten av att detaljstyra och regeringens kompetens att göra det.

Regeringens resursfördelningssystem reser frågetecken
Resursfördelningssystemet riskerar att styra resurser mellan olika lärosäten och fakulteter på ett sätt som hindrar kvalitetsutveckling och kan tvinga lärosäten till interna omprioriteringar på grunder som inte är vetenskapligt motiverade. Det är uppenbart att regeringens system för fördelning av resurser systematiskt missgynnar vissa lärosäten och inriktningar. Vi är oroliga för att det kraftigt kommer att missgynna forskningen vid de yngsta universiteten.

Regeringen sviker unga forskare
Den borgerliga regeringen passar i frågan om forskarnas villkor, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att en framgångsrik forskningspolitik inte är möjlig utan en genomtänkt politik för forskare. Om en akademisk karriär efter disputation inte är ett möjligt och attraktivt alternativ för våra mest lovande studenter kommer förutsättningarna för svensk forskning att försvagas. Vi vill stärka doktorandernas sociala situation genom att göra doktorandtjänster mer lika regelrätta anställningar