Centern är inget grönt parti längre

Med två rösters marginal röstade den borgerliga riksdagsmajoriteten igenom regeringens förslag till ny energipolitik. Tio nya reaktorer ska nu kunna byggas. När talmannen slog klubban i bordet så applåderades beslutet. Några borgerliga ledamöter tjoade till och med högt och tydligt. Jag tycker det är respektlöst och föraktfullt mot den stora majoritet som röstade emot att säga ja till nya kärnkraftverk i Sverige. Jag undrar hur de två centerpartistiska ledamöter som röstade med oss i oppositionen kände inför ett sådant barnsligt beteende.

Det är djupt beklagligt att högerpartierna av partitaktiska skäl väljer att forcera fram en helt ny inriktning på svensk energipolitik med minsta möjliga riksdagsmajoritet. En Socialdemokratiskt ledd regering kommer att bjuda in till nya blocköverskridande energipolitiska samtal efter nästa val. Energi- och klimatfrågan är för viktig för kortsiktiga beslut och politiska spel. Förutsättningarna för både industrins konkurrenskraft, energiomställningen och en effektiv klimatpolitik ökar med en blocköverskridande energipolitisk överenskommelse.

Riksdagsbeslutet innebär att Centerpartiet sviker sina väljare och den politik de drivit i närmare 40 år och att högeralliansen sviker det de lovade väljarna i förra valet. Sällan har det blivit så tydligt att det är Moderaterna som bestämmer i det borgerliga samarbetet.

Det rödgröna alternativet innebär snabba investeringar i förnybar elproduktion här och nu i stället för osäkra investeringar i eventuell ny dyr kärnkraft om kanske tio till tjugo år. Vi har högre ambitioner än regeringen. Kärnkraften ska successivt fasas ut med hänsyn till sysselsättning och välfärd och i den takt kärnkraftselen kan ersättas med el från förnybara källor samt energieffektivisering.

Ungdomars livsvillkor har försämrats kraftigt

• Socialbidragen ökade med drygt 19 procent mellan åren 2008 och 2009.
• Antalet långvariga biståndstagare i åldern 16-29 år har ökat med nära 14 procent.
• Andelen ensamstående unga med barn i åldern 20–29 år med låg ekonomisk standard har ökat från 19 procent 2001 till 76 procent 2009.
• Antalet arbetslösa i åldern 18–24 år var nära 47 000 i månadsgenomsnitt under 2009, vilket är nästan 17 000 fler än 2008 och motsvarar en ökning på 56 procent.
  

Siffrorna talar ett tydligt språk. Regeringens politik har kraftigt försämrat ungdomars livsvillkor. När ungdomsarbetslösheten ökar samtidigt som de flesta unga står utanför a-kassan leder det till kraftiga ökningar av socialbidragen.

Ungdomsarbetslösheten och utanförskapet ökar. Det leder till ökade klyftor men skapar inga nya jobb. Genom medvetna beslut har regeringen steg för steg försämrat unga människors inträde i vuxenlivet. Det är under en lågkonjunktur som politiken behövs som mest.

Sverige behöver en ny regering!

Finns det något hopp för Israel?

Efter det oacceptabla piratdådet av Israel mot fartygskonvojen med förnödenheter till Gaza så börjar man undra om det finns något hopp om att Israel ska börja uppföra sig som en civiliserad och demokratisk stat. Jag vet att jag tar i, men jag blir så oerhört upprörd och besviken på det groteska sätt som Israel uppträder mot enskilda och omvärlden.

Jag har hitintills inte trott på bojkott och sanktioner mot Israel i kampen för fred och rättvisa. Jag tror överlag mer på dialog. Men nu måste jag dock erkänna att jag börjar tänka den tanken. Kanske är det så att vi nu har kommit till vägs ände. Kanske är det dags att överväga en ny "ISAK-kampanj". Men en sådan kampanj kräver en massiv och internationell delaktighet för att påverka på djupet. Och det är väl här som min tveksamhet finns. Får vi inte till en massiv internationell rättviserörelse så blir en sådan kampanj ganska uddlös.

Sedan krävs det också att EU och USA agerar mycket mera kraftfullt än vad som gjorts hitintills. Det räcker inte med mer eller mindre skarpa formuleringar. Nu krävs handling.

Alla vet att USA har nyckeln i sin hand till en lösning. Om USA verkligen menar allvar och vill få till en förändring så måste de också i handling visa att nu är tålamodet med Israel slut. Tyvärr är jag inte särskilt optimistisk. Jag börjar få en obehaglig känsla av att president Obama varken kan eller vill ändra på någonting. I så fall blir det ännu en president som kommer med fagra utspel, men som i praktiken inte gör ett dyft för att förändra situationen. När det gäller Israel så verkar Obamas slogan snarare vara: No, we can not.

Folkhögskolans lärare behöver också Lärarlyftet

Varför vill inte utbildningsminister Jan Björklund att lärare på folkhögskolor ska ha rätt att delta i Lärarlyftet? Ja, det är många som undrande ställer sig den frågan, så även jag. Tisdagen den 8 juni ska vi mötas i en interpellationsdebatt. Det ska bli intressant att höra skälen till att Jan Börklund förmenar lärare på folkhögskolor att delta i Lärarlyftet.

Alla partier vill att Sverige ska ha världens bästa lärare. Det är det överlägset främsta målet inom hela utbildningssektorn om vi ska lyckas med all utbildnings viktigaste uppdrag, att ge gedigna kunskaper som grund för ett livslångt lärande. Vi behöver lärare som kan fånga lusten till lärande och utmana alla att vilja utvecklas maximalt efter sin förmåga. Inte minst är det avgörande för dem som inte har studietradition med sig hemifrån.

Vi socialdemokrater tror att lämplighet för yrket, en god grundutbildning, bra anställningsvillkor samt en väl fungerande kompetensutveckling är viktiga ingredienser för att nå målet att Sverige ska ha världens bästa lärare.

Lärarlyftet påbörjades 2007 och pågår t.o.m. december 2011. Fortbildning för yrkesverksamma och behöriga lärare är den största delen i hela satsningen. Syftet med fortbildningen är att höja lärares kompetens. Lärarlyftet riktar sig till lärare som är anställda hos en offentlig huvudman eller av en huvudman för en fristående skola.

Folkhögskolelärarna förvägras dock möjligheten att födjupa och bredda sina ämneskunskaper i Lärarlyftet. Lärare inom gymnasieskolan, kommunal vuxenutbildning och SFI har denna möjlighet, men inte folkhögskolelärarna. Självklart borde även folkhögskolelärare ges denna möjlighet.

En rödgrön färdriktning

Ny färdriktning – Fler jobb, grön omställning och mindre klyftor för hela Sverige. Det är rubriken på det budgetalternativ som vi i den rödgröna oppositionen presenterade igår. Det är ett budgetalternativ för ökad sysselsättning och fler jobb. En budget för en socialt och ekologiskt hållbar ekonomisk utveckling. En budget för ett jämlikt och jämställt samhälle.

Om drygt fyra månader är det val och valet står mellan två olika samhällsmodeller. Valet står mellan ett Sverige i jobb och nya möjligheter eller ett Sverige med ökande klyftor. Valet står mellan ett Sverige där vi löser samhällsproblemen tillsammans, eller där var och en får sköta allt mer själv med hjälp av plånboken.

Med en borgerlig valseger kommer en moderatstyrd regering att fortsätta färden höger ut. Då fortsätter det påbörjade systemskiftet i Sverige. Ett systemskifte som syftar till att montera ned den generella välfärden och bygga ett samhälle som präglas av ökade klyftor och ojämlikhet. Med en fortsatt borgerlig regeringspolitik kommer vi få ett Sverige som alltmer bygger på individuella lösningar och där de med arbete och pengar kan köpa sig alltmer och bättre välfärd. Allt detta sker på ett finurligt sätt. Man blinkar vänster men kör höger.

Vi i den rödgröna oppositionen vill se en annan färdriktning. Vi vill en rättfärdig samhällsutveckling. Vi bärs av visionen om möjligheternas Sverige och övertygelsen om att tillsammans är vi starka. Vi socialdemokrater vill tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet utveckla den generella svenska välfärdsmodellen. En samhällsmodell som bygger på idén om att alla ska med och där skattepolitiken används för att utjämna klyftor i samhället. Det handlar om den jämlikhet som skapar likvärdiga möjligheter till frihet. Som ger individen möjligheter att växa, nå framgång och förverkliga sitt livs äventyr.

Vår främsta prioritet är kampen för fler jobb – inte minst för unga. Fler jobb är nyckeln till individens frihet, gemensamt välstånd, delaktighet och starka offentliga finanser. Fler jobb är en förutsättning för ekonomisk återhämtning och en bättre framtid för alla som lever i Sverige.

Nu börjar valrörelsen på allvar. Och du ska ställa dig frågan vilket Sverige du vill ha? Vill du att klyftorna och orättvisan ska minska eller ska de fortsätta öka? Ska vi låna till ytterligare skattesänkningar för dem som tjänar allra mest eller ska vi investera för fler jobb och nya möjligheter? För det är ytterst det som valet handlar om.

Rättvist att pensionärer betalar mer i skatt tycker kd

Är det rättvist och moraliskt riktigt att pensionärer ska betala mer i skatt än löntagare? Självklart inte, men det tycker faktiskt kd. Tänk, det anser det parti som sagt sig prioritera äldrefrågor. Nu visar de sitt rätta ansikte. De är bara megafoner för Anders Borg och moderat högerpolitik. Det är ju till och med så att den borgerliga regeringen själv erkänner att deras skattepolitik bidragit till ökande klyftor eftersom skatternas inkomstutjämnande effekt har avtagit. Jag tycker att det är beklagligt att kd med sin bakgrund och sitt retoriska hävdande av etik, moral och värden inte lever upp till detta i praktisk politik. Det är inte underligt att allt fler väljare känner en stor besvikelse inför ett parti som säger en sak, men gör något helt annat.

För övrigt visar den borgerliga regeringens egen vårbudgetmotion att man misslyckats med den viktigaste frågan: jobben. Borgerligheten lovade att skapa fler jobb och minska utanförskapet. Det blev tvärtom. Sysselsättningsgraden har på fyra år sjunkit med 1,6 procentenheter. Det motsvarar 100 000 förlorade jobb. Antalet personer med socialbidrag ökar med 30 procent mellan 2008 och 2010. Vi har idag 70 000 fler i utanförskap än 2006.

Den borgerliga regeringen har bedrivit en ekonomisk politik byggd på idén att klyftor ger jobb. Det är denna idé som ligger bakom att pensionärer beskattas hårdare, att sjuka och arbetslösa får försämrade villkor och att unga arbetslösa lämnas i passivitet. Det är en medveten politik från den borgerliga regeringen. Det beklagliga är att kd gillar och hyllar denna orättvisans och orättfärdighetens arbetslinje. Jag hade förväntat mig mer av ett parti som heter kristdemokraterna.

Det krävs nu en annan politik. En politik som präglas av rättvisa och solidaritet. En politik som byter färdriktning och investerar i fler jobb och minskade klyftor. En rödgrön politik för full sysselsättning.

Sverige måste också tillbaka till en politik som bygger starka offentliga finanser. De offentliga finanserna har på fyra år försämrats från ett överskott om 70 miljarder kronor till ett lika stort underskott. Och det håller inte att bara skylla på den globala finanskrisen. De enorma och orättvisa skattesänkningarna, som mest gynnat de rika, har ätit ett stort hål i statens budget.

Vi behöver mer rättvisa, mer solidaritet och vi behöver en ny politisk färdriktning.

12 miljarder mindre till välfärden

12 miljarder försvinner från kommuner och landsting nästa år. Det beskedet lämnar nu Anders Borg. Det innebär tolv miljarder mindre till välfärden. Det motsvarar närmare 35 000 välfärdsarbetare, såsom lärare, förskolelärare, sjuksköterskor och hemtjänstpersonal.

Det här är ju inte klokt, även om det är bra att den moderatstyrda regeringen nu visar sitt rätta ansikte. För dem är skattesänkningar viktigare än mer resurser till välfärden.

Anders Borg hänvisar till Konjunkturinstitutets (KI) rapport om konjunkturläget som visar på en förbättrad utveckling i kommunerna nästa år. Men antingen så missuppfattar Borg helt och fullt KI:s rapport eller misstolkar han den avsiktligt. Hela KI:s prognos om utvecklingen för kommunsektorn bygger på att kommunerna tillförs 13,5 miljarder mer än vad regeringen hittills planerat. Utan detta resurstillskott väntar det enligt KI nedskärningar.

Kontrasten mot oss socialdemokrater blir tydlig. Nästa år behövs ett tillskott till kommunerna riktat inte minst mot skola och sjukvård för att undvika stora besparingar. Det är viktigare än nya stora skattesänkningar. Under det senaste året har 25 000 jobb försvunnit från kommun och landsting. Nu fattar regeringen aktiva beslut om att ytterligare 35 000 välfärdsarbetare ska bort.