tisdag 28 april 2009
Gymnasieskola för arbetslöshet
Björklund ger en halv ungdomsgeneration respass till komvux eftersom det de lär sig på gymnasiet inte kommer att räcka till. Samtidigt har den borgerliga regeringen skurit ner mer än en miljard på komvux och var tredje plats är borta, så där kommer man inte att kunna ta emot dem.
Nästan hälften av alla gymnasieelever berövas nu den grundläggande behörigheten till högskolan, trots att 50% på Barn- och fritidsprogrammet och 40 % på Elprogrammet vill börja studera där enligt SCB. Många kvalificerade yrkesutbildningar (KY) kräver också dessa kunskaper för att eleven ska bli antagen.
Vi tycker att det är bra med höga krav för att kunna komma in på högskolan, men vi vill ge alla en chans att läsa de kurser som krävs. Vi ställer höga kunskapskrav på alla. Vi vet också att näringslivet kräver allt högre kunskaper i alla branscher. Det kanske räckte med mindre kunskaper förr i tiden, och Björklund är kvar i gårdagens skola.
En ny IP-debatt och besök på Teaterhögskolan
Kl 11.00 ska jag sedan vara på Teaterhögskolan här i Stockholm tillsammans med utbildningsutskottet. Jag ser fram mot besöket. Det är alltid lika intressant att få ta del av olika utbildningar.
Och sedan ska jag klara av ytterligare två möten och framåt kvällen blir det mer skrivande och förberedande inför 1 maj.
måndag 27 april 2009
Arbetslivsforskning tappar mark
Det blev ett stort avbräck för svensk arbetslivsforskning när den borgerliga regeringen la ned Arbetslivsinstitutet. Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) skriver i en nyligen presenterad rapport att svensk arbetslivsforskning har fått vidkännas en påtaglig kapacitetssänkning på grund av nedläggningen av Arbetslivsinstitutet.
Just nu befinner vi oss i en dramatisk jobbkris. Många har förlorat sitt jobb och fortfarande kommer nya varsel. Enligt den borgerliga regeringens egna prognoser kommer arbetslösheten att öka och bli runt 12 procent. Ungdomsarbetslösheten är idag ca 25 procent. Mot denna bakgrund är den borgerliga regeringens kraftigt minskade resurser till arbetslivsforskning ytterst märklig. Det är nu vi behöver investera i forskning för nya jobb. Det är nu vi behöver resurser för att förbereda morgondagens arbetsmarknad. Tyvärr är den borgerliga regeringen passiv.
FAS-rapporten uppskattar att resurserna till arbetslivsforskning minskar med omkring 200 miljoner kronor per år på grund av Arbetslivsinstitutets nedläggning. Nu säger Högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg att regeringen ökar medlen till arbetslivsforskning med 20 miljoner kronor. Men denna en tiondels återställare uppnås först om tre år. Mitt i en jobbkris så talar ministern om en tiondels återställare till svensk arbetslivsforskning. Det är också värt att notera att i forsknings- och innovationspropositionen anges 24 strategiska forskningsområden, men arbetslivsforskning hör inte till dem.
Arbetslivsforskningens kapacitetssänkning tydliggörs i en enkätundersökning som genomfördes 2008 bland alla f.d. ALI-anställda. Den visade att de disputerade forskare som fortfarande sysslade med arbetslivsrelaterad forskning nästan halverades mellan nedläggningsbeslutet 2006 och hösten 2008. Många forskare fick vid nedläggningen lönemedel som varar längst fram till mitten av 2010. Man kan därför befara att ännu fler forskare kommer att lämna forskningsområdet. Till detta kommer att ganska många av de forskare som hamnat på olika högskoleinstitutioner glidit ifrån den rena arbetslivsforskningen. De är mer inne på områden som högskolan prioriterar och där är kampen om forskningsmedel hård.
Ytterligare ett oroande resultat av regeringens drastiska resursförsvagning är att unga lovande forskare inte vågar satsa 20 år av sina liv på arbetslivsforskning på grund av att det saknas finansiering som stödjer en sådan karriärutveckling.
Just nu när vi står mitt i en jobbkris måste vi återskapa kapaciteten för svensk arbetslivsforskning. Då duger det inte att passivt titta på. Det duger inte att glida undan. Högskole- och forskningsministern och den borgerliga regeringen måste lämna läktaren och komma ned på spelplan.
torsdag 23 april 2009
Två arbetsdagar i riksdagen
Under dagen har jag också förberett mig för två interpellationsdebatter som jag ska ha nästa vecka. På måndag ska jag debattera mot Lars Leijonborg på temat "Arbetslivsforskning på reträtt". På tisdag blir det interpellationsdebatt mot Jan Björklund under temat "Rektorsutbildning i långbänk".
Igår var det fokus på folkbildning, hela dagen. Först möte med Folkbildningsrådets styrelse, sedan Folkbildningsrådets representantsskapsmöte med ett avslutande samtal om kulturutredningen. Och på kvällen hade vi s-ledamöter i den sydöstra regionen en liten fest på temat EU. Mycket trevligt och lärorikt.
torsdag 16 april 2009
Ska man skratta eller gråta?
Till denna "storsatsning" kommer 400 nya platser till yrkesvux. Det motsvarar 1,2 plats per kommun. Och då ska man veta att Skolverket i förra veckan tvingades avslå 5 300 platser som kommuner ansökt om.
Och detta sker mitt i en brinnande jobbkris. Nu skulle det behövas fler högskole- och yrkesvuxplatser. Men den borgerliga regeringen fortsätter på passivitetens väg. Stora skattesäkningar för rika har man råd med, men inte pengar för att investera i fler utbildningsplatser.
tisdag 14 april 2009
Påsk i Aten
Det var fantastiskt trevligt att fira påsk i Aten. Under långfredagen besökte vi Agoran, platsen där demokratin föddes. Det var mäktigt. Jag kan ju inte förneka att det känns lite extra att gå runt på denna plats med tanke på att jag själv är riksdagsledamot.
Sedan gick vi till Areopagen. Från den kullen talade aposteln Paulus till atenarna för många år sedan enligt Nya Testamentet. Därefter bar det upp till Akropolis.
Med mig på resan hade jag två böcker som på olika sätt relaterade till mitt besök i Aten. Om Jesus, av Jonas Gardell, och Stolt min inte nöjd, av Pär Nuder. Grekland är ju ett starkt grekiskt-ortodoxt land och vid besöket på Areopagen gick särskilt mina tankar till Nya Testamentet och Paulus tal om Jesus. Att samtidigt läsa Jonas Gardells bok var stimulerande. Och att läsa Pär Nuders bok, som är mycket intressant, relaterar ju speciellt till frågor om politik och demokrati.
onsdag 1 april 2009
G20-toppmötet måste leda till en mer rättvis politik
Den 2 april hålls G20-toppmötet i London. Då ska världens ledare träffas för att fortsätta den process som inleddes i november 2008. Man ska ”fatta beslut om en ny internationell finansiell världsordning”. Detta är inte en dag för sent. Nu måste den ekonomiska politik och de institutioner som skapat och accelererat den finansiella krisen förändras. Utvecklingsländers behov måste stå i centrum
Den finansiella krisen i likhet med klimatkrisen drabbar alla men kommer att slå hårdast mot utvecklingsländer och världens fattiga, d v s de som är minst ansvariga för hur vi hamnade i denna situation. Därför måste världens ledare fatta beslut som stärker utvecklingsländers möjligheter att bemöta krisen. Sverige, EU och G20 länderna måste prioritera en mer ansvarsfull och rättvis global politik.
Lyssna till Diakonia som föreslår följande prioriterade områden:
- En demokratisering av och ett ökat inflytande för utvecklingsländer i de internationella finansiella institutionerna.
- Skuldavskrivningar för de länder som behöver det och ett internationellt ramverk för ansvarsfull långivning.
- Stoppa skatteflykt och skatteparadis.
- Insatser för att hantera den finansiella krisen måste stärka möjligheten att lösa klimatkrisen.
Ja till en könsneutral äktenskapslagstiftning
Jag och Broderskapsrörelsen välkomnar en könsneutral äktenskapslagstiftning, med utgångspunkten i att alla människor har lika värde. Det finns ett behov av att införa en äktenskapslagstiftning som jämställer heterosexuella och homosexuella par. Var och en måste själv få välja hur man vill leva med sin partner utan att riskera diskriminering och utanförskap. Det finns idag en stor acceptans bland allmänheten för att par med samma kön ska behandlas likvärdigt med par som har olika kön. Att utesluta människor enbart på grund av kön eller sexualitet är inte acceptabelt. Det är en mänsklig rättighet att få gifta sig med den som man älskar.
Det är ytterst märkligt att den borgerliga regeringen blev handlingsförlamad i denna fråga. Istället har riksdagen fått agera och alla partier utom (kd) säger ja till en könsneutral äktenskapslagstiftning.